I Lindome, men vi räknar oss som framme vid målet. Stannar här tills på torsdag! Vi bloggar mer sen och berättar om hur den senaste tiden gått.

Nu börjar sista etappen på vår resa, skulle man kunna säga. Vi lämnar nu Växjö, där vi spenderat det som troligen blir vår sista vilodag innan slutmålet, och siktar på att vara framme i Götet inom en vecka. Känns märkligt att denna långa färd snart är över, men det ska bli väldigt roligt att komma fram!

Vi får ibland kommentarer och mejl av folk som säger att de inspireras av vår blogg. Nu tänkte vi att ni läsare kunde få vara med och inspirera. Skicka ett mejl [email protected] eller skriv en kommentar om ert bästa cykelminne. Det kan vara allt från dagsutflykten du gjorde förra veckan till den månadslånga cykelsemestern du genomförde på 90-talet. Sen samlar vi allt i ett inspirationsinlägg!

För några dagar sen vaknade vi av att det regnade kraftigt mot tältet. Kvällen innan hade vi satt regnskydd på alla väskor och viktiga saker låg i plastpåsar i de regnskyddade väskorna. Men regnar det tillräckligtmycket så hjälper det inte ändå. Det mesta klarade sig eller gick att torka, förutom datorn som blev fuktskadad. Och igår när jag satte in laddaren i datorn dog allt. Kortslutning. Inte har jag råd att köpa en ny heller, så inläggen i bloggen kommer nog att bli glesare. Vi får blogga när vi kan, helt enkelt. Men resan fortsätter ju, och det går fortfarande bra att träffa oss om man vill och sådär.

/Malin

ENGLISH
My computer got damaged by the rain the other day and now it won't start. The trip still goes on, but we won't be able to blog as much as before. We'll still try and write when we get opportunity though.

Ja, det var det nog. Och för den som missat det, kan man lyssna igen här.

 

Sista kvällen i Sundborn, där vi bott sen i söndags, avslutades med kvällsfika bestående av hallon från trädgården, hjortron som grannen plockat och daimglass. Gott!

 

Nu börjar det kännas att vi stått stilla väldigt länge. Visserligen är det skönt att få vila lite då och då, tvätta kläderna och umgås med trevliga människor. Men nästan varje gång vi gör ett längre uppehåll kommer rastlösheten över oss. Vi vill ju åka vidare, komma fram nångång också. Senare idag lämnar vi alltså Falun och fortsätter söderut.

 

ENGLISH

Last night, we had some delicious raspberries, icecream and cloudberries. Though it's nice to have a place to rest, wash our clothes and meet nice people, the feeling of restlessness always comes over us when we stay at the same place for a longer period of time. So today we're leaving Falun behind and continue southward.

Nu glömmer vi olyckan. Vi glömmer lördagens kaos. Och framförallt så glömmer vi en klantigt skriven artikel med lite knäpp rubriksättning. När i artikeln kan man läsa att jag är "arg på polisen"? Om man läser ordentligt ser man faktiskt att jag ändå har någon förståelse för att de hade mycket att göra. Och nej, käre halvanonym kommenterare som tycker att det var "jävligt ruttet att smutskasta polisen", jag kunde inte göra en anmälan via telefon, det var lite av problemet att de först inte ville ta upp en anmälan. Att man var tvungen att gå via Luleåpolisen (som var mycket hjälpsamma och förvånade över sina kollegors i Sundsvall agerande) känns märkligt.

 

En annan sak några inte verkar förstå är att man alltid gör en anmälan när det inträffat en trafikolycka. Spelar ingen roll om det var mitt fel eller förarens, en anmälan ska alltid göras. Ba satt ni vet.

 

Från och med nu kommer bloggen inte handla nåt mer om olyckan, utan vi fortsätter att blogga om resan som vanligt igen.

 

/Malin

 

ENGLISH

Enough about the accident, today the trip continues.

Innan nån blir rädd och upprörd, ska jag säga att jag mår bra och bara har några skrubbsår. Hamnade i chock först, men har nästan hämtat mig helt nu.

 

Idag blev jag påkörd. Ganska ordentligt påkörd. Och ungefär såhär gick det till enligt mig (och ett vittne): Vi är påväg förbi en rondell och Sofia cyklar före mig över ett övergångsställe. En bil saktar in och när Sofia är över stannar den. Jag tror att bilen har stannat för att släppa över mig, så jag trampar på. När jag är just framför börjar den gasa och kör rakt på mig, som välter med cykeln och hamnar klämd mellan framhuven och marken. I det här läget tänker jag: "Åhnej, nu går trajken sönder."  Nu tror man kanske att det tar slut här, att det var hela historien. Att bilen bromsade när föraren märkte att den körde på någon. Men riktigt så tur hade jag inte. Istället för att bromsa trycker föraren (troligen i panik/förvirring) på gasen. Ungefär nu tänker jag det som står i rubriken. Trajken och jag trycks fram några meter innan bilen äntligen stannar.

 

Det som händer efter är lite förvirrat. Jag vet vad som hände, men inte riktigt i vilken ordning. Vi får förarens namn och uppgifter innan han åker. En kvinna (vittnet) kommer fram och berättar vad hon sett - att bilen stannat och sen gasat när jag körde framför. Vi ringer pappa och berättar vad som hänt. Vi ringer Sundsvallspolisen som säger att de har fullt upp med Gatufesten och "ni vet väl att det var hennes fel?" En man stannar och frågar vad som hänt. Han får veta att jag blivit påkörd och vi undrar om det finns nån cykelverkstad i Timrå, där vi befinner oss. Nej, det finns det inte, den fick läggas ner för fem år sedan. Men hur tur har vi inte - mannen som stannat var ägaren till den cykelverkstan. Han hämtar en släpvagn och tar hem trajkarna och oss till sig och fixar den som blev påkörd helt gratis. Vi hade fortfarande två mil kvar till Sundsvall...

 

Till sist kommer i alla fall polisen och jag får göra en anmälan. Sen kommer en kompis och han och Sofia tar trajkarna in till Sundsvall.

 

Trajken som blev skadad är fortfarande inte helt ok, det var en kamp för Sofia att ta den de två milen in till Sundsvall. Vi vet inte riktigt vad det sitter i, kanske är det bromsen, kanske är det för att ena hjulet är lite snett. Får se imorn, nu är vi trötta och ska sova.

 

/Malin

Många som kommer fram och pratar med oss börjar med att fråga om vi är svenskar. Alla cyklister vi stannat och pratat med har varit från kontinentala Europa + en norrman, inga från Sverige. Särskilt underligt är det ju därför inte att man tror att vi är utlänningar. (Nu har visserligen inte alla stannat för att prata, så nån vi mött kanske varit svensk.)

 

Trots detta är det många - från Sverige - som säger att de också skulle vilja göra en sån här grej. Åka runt och se mer av sitt egna land. Gör det då! Vad är det som hindrar? Alla har förstås inte tid att lägga en hel sommar på att cykla igenom hela Sverige, men det går ju att se landet i mindre etapper. Ett plus är ju att det är både billigare och mer miljövänligt än att flyga utomlands på sin semester. På det bjuder jag på några svenska alternativ för utländska resmål.

 

Fra Oslo? Inte kan de väl vara svenskar...

 

/Malin

 

ENGLISH

"Are you Swedish?" is a question we get a lot. And, well, it's not that strange, considering no other cyclist we've met and talked to has been Swedish. Still, there are so many people here telling us they'd like to do the same and to see more of Sweden. So why don't you?

Vi träffade (delar av) min familj i Åsele igår och kunde skicka hem lite överflödigt bagage, och fylla på med lite mer nödvändiga grejer. Pappa cyklade med oss en bit på vägen. Vi blev även bjudna på jättegod lunch, och jordgubbar med vaniljvisp som vi sparade till middagen.

 

 

/Sofia

 

ENGLISH

We met my family in Åsele yesterday and got to send some stuff home that we don't need. My dad biked with us for a while on the way into town, and later we had lunch. Malin and I got some strawberries which we had for dinner later.

 

Vi gör inget för att förtjäna all den hjälp vi får. Det enda vi gör är att trampa framåt på trajkarna. Överallt finns ändå människor som hjälper oss på vår väg. Som gladeligen bjuder på skjuts, choklad, mat, hotellrum och rum hemma hos sig. Och vi har inget att ge tillbaka, bara vår tacksamhet. Kanske en liten present ifall vi i förväg vetat om att vi ska få bo hemma hos någon. I jämförelse med vad vi får känns det futtigt.

 

När vi tackade för hotellrummet i Pajala fick vi tillbaka ett: "Det har ni förtjänat när ni cyklat så långt." Det har vi inte alls, men tack för att ni ändå tycker det. Att inte förtjäna det man får men ändå få det, det är väl det som kallas nåd.

 

/Malin

 

ENGLISH

We've done nothing to deserve all the help, all the things that's been given to us. Yet people continue to give us food and a bed to sleep in. All we can give in return is our gratitude. Thank you to all the people that seems to think we deserve their kindness.

 

Då man för det mesta varken har tillgång till TV eller internet passar det bra att ha en bok istället. Här är ett litet boktips, som passar utmärkt då man reser genom skog och mark (och säkert hemma vid köksbordet också). The Call of the Wild av Jack London, helt fantastisk.

 

/Sofia

 

ENGLISH

Without access to TV or internet it's good to have a book instead. I just read The Call of the Wild, and really really liked it.

Ibland känns det som om vädret bara har två olika lägen; antingen är det kallt och regnigt eller sol och tryckande hetta. Igår var det senare och när vi nådde Boliden var alla våra liter vatten slut. Tänk om alla dagar kunde ha samma väder som svenska ljumma sommarkvällar. Då skulle cyklingen gå betydligt enklare. Fast jag klagar inte på solen. Hellre det än regn.

 

/Malin

Hellre svettas i shorts och t-shirt än att frysa i regnkläderna...

 

ENGLISH

I wish all days would have the same mild temperature as sunny Swedish summer nights. That would make biking much easier. Yesterday was super sunny and super hot, but I guess I prefer that to the rain.

Här kommer svar på frågastunden vi hade innan! Om det är något mer ni vill veta kan ni fortsätta mejla och skriva kommentarer så svarar vi på samma sätt som ni frågade.

Varför har ni valt att cykla med trajkarna och inte med vanliga cyklar?

Tänk dig att sitta på nåt som kallas säte och inte sadel. Att minska luftmotståndet med hälften och kunna rejsa ner för backarna. Har man chansen att pröva en liggcykel ska man definitivt ta den. Så vi frågade nicebikes om vi fick låna trajkar för resan och det fick vi.

 

 

Hur länge har ni tränat på trikarna innan ni började er långtur?

I vår har vi cyklat på vanliga cyklar och vi började ungefär en vecka före avfärd att träna på trajkar. (Malin lite innan, då hon hade tillgång till en hemma.) De azub-trajkar som vi använder för resan blev faktiskt ihopskruvade mindre än en vecka innan vi gav oss iväg.

 

Har ni märkt någon skillnad mot att trampa klassisk tvåhjuling, ser ni någon nackdel?

Den enda nackdel vi märkt av är att det blir väldigt skumpigt och tämligen svårcyklat på grovt grus, och extra tungt med all packning förstås. De däck vi har är anpassade för asfalt, men lyckligtvis är Sverigeleden till största del asfalterad. Därtill är trajkar inte särskilt praktiska att leda, eftersom att styret sitter så lågt ned. På bra vägar finns dock ingen anledning att leda trajken.

 

Märker ni av någon skillnad i hur fort ni kör?

I nedförsbackar går det helt klart snabbare, uppför lite segare. Det senare är bara bra, för då kan man trampa hur sakta som helst utan att tippa istället för att antingen behöva stiga av och gå eller ta ut all energi på en jobbig uppförsbacke. Lite svårt är det också att jämföra trajkarna med när vi cyklar i vanliga fall, eftersom vi har packning nu till skillnad från annars.

 

Så hur känns det i bena efter några dagars cykling?

Efter 11 dagars cyklande utan vilodagar kände vi oss ganska trötta i ben och knän. Vi var ju inte direkt vana att cykla varken så långt eller med så tung packning, men det lär väl gå lättare ju mer vältränade vi blir. Nu har vi vilat i två dagar, och känner redo för resans nästa etapp.

 

Hur många mil tänker ni köra och hur lång tid planerar ni att det kommer ta?

Resans totala längd är 262 mil, från Karesuando till Göteborg. Vi tror att det ska ta ungefär två månader, mer eller mindre.

 

 

Hur långa dagsetapper kör ni?

Vi utgår ifrån att cykla omkring 5 mil per dag, för att hålla oss till planeringen (där vi även räknar med ett antal vilodagar). Ibland blir det mindre och ibland blir det dubbelt så långt som vi tänkt oss – det beror mycket på vädret, var vi befinner oss, hur det känns, och så vidare.

 

Beskriv gärna er själva eller varandra med några meningar.

Sofia om Malin: Malin är en av de mest förnuftiga personer jag känner. Hon säger vad hon tycker, dricker sitt te med jämna mellanrum, och får ibland ett fundersamt ansiktsuttryck – varpå hon helt appropå ingenting kan komma med en matlagningsidé eller annat.

 

Malin om Sofia: Sofia är en intelligent människa med höga ideal. Mycket förnöjsam, vilket märks på hennes sätt att äta efterrätt (supersmå tuggor så det räcker i en evighet). Datorer/tekniska prylar är inte hennes starka sida, men det hon saknar i tekniskt kunnande tar hon igen i konstnärlig talang.

 

Vi beskrev oss själva i bloggens begynnelse, vilket man kan läsa om i ett tidigare inlägg.

 

När kommer ni till Ramsele?

Enligt våra beräkningar bör vi vara där om 12-13 dagar, om allt går som det ska. Det ser vi fram emot!

 

ENGLISH

Q&A. For English, please use Google Translate.

Det kommer in en hel del frågor till bloggen och till vår cyberbrevlåda. Därför tänkte vi att vi skulle ägna ett speciellt inlägg till att svara på frågor. Fråga på om resan, trajkarna, oss eller vad som helst i en kommentar till det här inlägget så ska vi försöka besvara frågorna så gott vi kan lite senare.

 

Nu har vi besvarat frågorna och de finns att läsa i frågor och svar. Om det är något mer ni vill veta kan ni fortsätta mejla och skriva kommentarer så svarar vi på samma sätt som ni frågade.

 

 

ENGLISH

Got any questions? About the trip, the trikes or us? "Ask away m'boy, ask away..." Read our answers in frågor och svar.

Det bästa med den här resan hittills är alla fina människor vi träffat. Igår hade vi lite panik över att behöva sova i tält i det kalla regnet och (Sofia) ringde till Sofias mamma och andra bekanta för att kolla om det fanns nån vi kunde sova hos i Kalix. Till slut visade det sig att en föredetta granne som Sofias mor hade haft när hon växte upp bodde i Kalix och kunde ta emot oss. I natt har både vi och trajkarna fått sova under tak.

 

 

Hur snällt är det att låta främmande människor bo i ens hem och äta ens mat bara sådär? Jättesnällt, tycker vi.

 

/Malin

 

ENGLISH

Tonight we slept at the sweetest family in Kalix. The best with this trip so far is definitely all the nice people we've met.

Det är ganska roligt hur människor reagerar när de ser en komma cyklandes på en trajk. De glömmer liksom bort sig. Ett fint exempel är när jag prövade en trajk för första gången förra sommaren. Jag var i min hemstad som är en ganska liten kuststad i mellersta Norrland. Pappa ville ha hem sin cykel från affären så jag och mamma gav oss ut för att hämta den. På vägen dit smälte vi in i folkmängden och ingen lade nog särskilt mycket märke till oss. Detta ändrades tvärt då jag satte mig på trajken. Plötsligt vände sig folk om stirrade på oss, vissa försökte vara lite diskreta medan andra pekade helt öppet på cykeln. Överallt följde människors blickar vår väg hem. Det var en av de märkligaste upplevelserna i mitt liv. Aldrig förr hade jag (eller snarare cykeln) fått så mycket uppmärksamhet av så många människor samtidigt.

 

 

Man vänjer sig såklart efter ett tag, men jag älskar hur spontana människor kan bli när de stöter på något nytt och främmande. ”Oj, kolla cykeln!” ”Vad i hela friden cyklar du på?!”

 

/Malin

 

 

ENGLISH

It's funny how people react when they see you riding your trike. Many – well, most people, really – just stop and stare at the rather unusual bike. The first time I ever rode a trike I was amazed that so many people would turn around to have a more proper look at the trike or openly nudge their friend and point at it. I thought people in general would try to be more discreet than that.

 

Although I'm beginning to get more used to it, I still love how spontaneous some people will become when confronted with the extraordinary bike. “Wow, look at that bike!” “What kind of bike is that?!”

Vi är så oerhört glada över alla uppmuntran som vi har fått under de senaste veckorna på den här bloggen. Efter att ha planerat i flera månader känns det bra att få all denna positiva feedback på det vi ska göra. Speciellt tack till Robin och Evelina som länkat till den här bloggen. Ni ska veta att det betyder mycket för oss!

 

 

Personligen är jag också glad över att en av mina planer för en gångs skull sätts i verket. Det är inte ofta det händer med alla storslagna planer och drömmar jag har. Men, å andra sidan, skulle inte det vara lite trist om allt man drömde om gick i uppfyllelse?

 

Från mig och Sofia: Tack så mycket för era fina kommentarer!

 

/Malin

 

ENGLISH

Thanks for all the encouraging comments we've been getting from you readers these last few weeks! It means the world to us.