tillbaka till trajkarna
Sista kvällen i Sundborn, där vi bott sen i söndags, avslutades med kvällsfika bestående av hallon från trädgården, hjortron som grannen plockat och daimglass. Gott!
Nu börjar det kännas att vi stått stilla väldigt länge. Visserligen är det skönt att få vila lite då och då, tvätta kläderna och umgås med trevliga människor. Men nästan varje gång vi gör ett längre uppehåll kommer rastlösheten över oss. Vi vill ju åka vidare, komma fram nångång också. Senare idag lämnar vi alltså Falun och fortsätter söderut.
ENGLISH
Last night, we had some delicious raspberries, icecream and cloudberries. Though it's nice to have a place to rest, wash our clothes and meet nice people, the feeling of restlessness always comes over us when we stay at the same place for a longer period of time. So today we're leaving Falun behind and continue southward.
det ser gott ut
Hur känns det i kroppen när ni cyklat såhär långt?Saknar ni att sitta på traditionella cyklar?Hur stor känns skillnaden med eller utan släpet?Trafikmängd?Hur intensiv är trafiken tycker ni?Känner ni er väldigt utsatta av att sitta så lågt när ni möter annan trafik,avgaser etc?? Kul att ni gör denna resa som inspirear en massa mäniskor inklusive mej :)
Kristoffer: Nej, jag saknar inte traditionella cyklar ett enda dugg! Det känns mycket bättre med en sån här cykel, just för att den är så bekväm. Vi kör ju mest på småvägar, så trafiken där är inte så farlig. När vi kommer in på lite större vägar tar bilisterna för det mesta ganska stor hänsyn, så det går rätt bra det med. Det är svårt att säga exakt hur stor skillnaden mellan att ha med eller utan släp är, men det känns definitivt tyngre att trampa med, speciellt uppför. Kul att du hittat hit!
Hittade din blogg via childhoodlight och jag ville bara säga att den är fantastiskt fin. ♥
och väldigt intressant!
