Så har vår resa nått sitt slut. Vi har haft fullt upp de senaste dagarna med att först uppleva Göteborg, och sedan att ta oss hem - därför har det varit lite tyst här på bloggen. Vi får ta det hela såhär i efterhand istället, och berätta om den slutliga delen av resan.

De sista dagarnas cyklande var allt annat än händelsefattiga. Vi fick bland annat resans första punka, åkte färja över sjön Bolmen (eftersom att det inte finns någon bro), vaknade sista morgonen i tältet av det alltför bekanta ljudet av regndroppar, men blev turligt nog hembjudna på kvällsfika och övernattning kommande natt. Då punkteringen äntligen blev helt lagad var det inte långt till glädjetårarna, men kommande dag, någon mil väster om Gislaved, bestämde sig växlarna istället för att lägga av på samma trajk. Resans två sista dagar cyklade vi alltså med tre växlar istället för 24, men det gick det också. Vi kom fram till Lindome utanför Göteborg på måndag eftermiddag, den 8 augusti, där vi fick bo hemma hos släktingar till Malin.


Foto: Helena Kyrk

/Sofia

ENGLISH
We've spent the last few days exploring Gothenburg, and after that, getting home. Unfortunately we weren't able to update the blog during the final part of our trip, but it certainly wasn't because we had nothing to write about. Some of the things that happened: the first (!) flat tyre of the trip (and almost crying with joy when it finally got fixed), a ferry ride along with a bunch of cars across a lake (there was no bridge), waking up in the tent to the familiar sound of rain, getting through the last two days with three gears instead of 24 on one of the trikes. We made it to Lindome outside Gothenburg on Monday the 8th of August.

...träffat många härliga människor...



...som provade trajkarna.



...plockat en massa körsbär.



...åkt längs Göta Kanal och äntligen träffat många andra cykelturister (80 % tyskar).



...sett bästa filmen på bio!

/Malin

ENGLISH
This past week in pictures.

Igår åkte vi vilse. Eller ja, vilse och vilse, vi kom helt enkelt in på en annan väg än vad som var planerat. När middag nummer två - potatissallad och ost - var uppäten svängde vi åt det håll Sverigeledenskyltarna pekade. Den stämde inte med rutten vi hade utritad på kartan, fast det visste vi inte då.

Trots att vi kom till Stora Tuna istället för Naglarby var det ingen av oss som anade oråd. Där stannade vi hursomhelst och tittade på byns himla vackra kyrka och tänkte "Borde inte vi komma till Naglarby snart?"

Det närmade sig kväll och vi började leta efter nånstans att slå upp tältet. Inte lika lätt som i Norrland, där det är glest mellan byarna och tätt mellan träden. Mitt i en uppförsbacke kommer en man ut från sin trädgård och frågar var jag har cyklat ifrån och var jag är påväg. Sen undrar han om jag vill komma in på kaffe. Skyndar mig att cykla ikapp och hämta Sofia som turligt nog har stannat lite längre fram. Vi kommer tillbaka och fikar med mannen och hans fru och det slutar med att vi får bo kvar hos dem över natten. Inte förrän nu, när vi visar dem kartan inser vi att vi kommit fel. Vi skulle inte alls passerat här. Men det gjorde inte så mycket egentligen, så väldigt långt ifrån vägen vi tänkt åka var vi ju inte. Och idag gick det snabbt att rätta till den saken.

/Malin

ENGLISH

We got lost yesterday. Or rather, went a different way than planned. It all ended up great though, we passed Stora Tuna and had a look at the beautiful church and in the evening a man invited us to have some coffee with him and his wife. They were such nice people, kind enough to let us stay the night. Also, they told us where we were and how to go on from there. Before then we had no idea we were going the wrong way, haha. Oh, well.

Efter en lång dags cykling avnjuter man gärna lite kvällsfika i tältet. Väldigt praktiskt att kunna stanna då man känner för det, och bygga sig ett hem för natten, bara sådär. Och finfint då det bjuds på hembakt sockerkaka!

/Sofia

ENGLISH

After a long day on the road it's nice to enjoy a late night snack in the tent. And it's such a great thing to be able to stop whenever we feel like it, pitch the tent, and have a home for the night.

Så sa pappa till oss innan vi åkte iväg. Det ligger nånting i det. När man cyklar så långt som vi gör den här sommaren, då hinner alla saker som skulle hända med en cykel på ett, kanske två år, hända på en sommar.

Igår gick kedjan av, men turligt nog med bara fem kilometer från dagsmålet. Jag sa åt Sofia att åka före dit vi skulle, så åtminstone en av oss skulle vara framme i tid. Själv hade jag tänkt putta trajken de sista kilometrarna. Trajken behöve ju fortfarande bli lagad och eftersom ingen av oss kan fixa en kedja som gått av, frågade jag en förbipasserande cyklist efter en cykelverkstad. Det ena ledde till det andra och plötsligt kommer brorsan till cykelreparatören med sin bil till macken där jag stod. Bara sådär har trajken skjuts till reparatörn och jag skjuts till adressen där vi skulle stanna för natten.

Man skulle kunna tolka missödena som att vi är drabbade av otur. Knappast! Snarare tvärtom. Som sagt, vi åker ju långt och då hinner många saker hända. Och allt som går "dåligt" vänder sig alltid till något bra.

/Malin

ENGLISH

When you're going as far as we are in one summer, all the things that might happen in a year or two year's time, are likely to happen during just one summer. Yesterday, the bicycle chain broke, but once again we were lucky(?). With just five kilometres remaining to the goal of the day, we decided that Sofia would go ahead, while I lead the trike the last bit of the way. I asked a passing cyclist where I could find a mechanic. One thing lead to another, and before I knew it I got a ride for the trike to a workshop, and for myself to the place where we were going to spend the night. Every time something bad happens, it seems to work out fine in the end. 

Dagar som denna ska man egentligen bara sitta i skuggan och dricka smotis och milkshejks. Inte göra nånting, bara ta det lugnt. Men vi fortsätter att cykla på. Då och då måste man ändå ta en paus och bada litegrann. Igår blev det två gånger, fast det var bara Sofia som klarade av att doppa sig. Vattnet här uppe är svinkallt.

Och just nu sitter vi i Norsjö och tar en fikarats på hembygdsgården. Najs.

/Malin

ENGLISH

Hot days like these, all I want to do is to stay in the shade and drink smoothies and milkshakes. But as we keep on biking, we have to take some small stops to go swimming to cool down.

När det gäller att planera hur långt vi ska cykla på en dag, blir det inte alltid som vi har tänkt oss. Igår, på midsommarafton alltså, startade vi från vårt övernattningsställe, invid vägen några kilometer norr om Boden, på förmiddagen och tänkte ta oss ungefär halvvägs till Piteå.

Vi tog oss längs fina cykelvägar genom Boden, där jag för övrigt aldrig hade varit förut, och höll tummarna för att uppehållsvädret skulle hålla i sig. Så blev det i stort sett också - väldigt skönt efter allt regn. Det skall dock nämnas att vi nästan bara haft sol sedan Kalix, och tältat utan bekymmer de senaste två nätterna.

Vi cyklade på, och tänkte att 'vi kanske hinner till Piteå ikväll ändå'. Så vi cyklade och cyklade... och cyklade. Väldigt fint i kvällssolen över ängar och skogar, men den gick tyvärr ned långt innan vi var framme. Det visade sig vara lite längre än vi hade tänkt oss. Men nu är vi i alla fall framme i Piteå, och har tänkt vila här i ett par dagar hos några vi känner. Skönt att kunna duscha.

Vi hoppas att ni hade en fin, och mindre slitsam, midsommarafton än vi!

/Sofia

ENGLISH

Things don't always go as planned, and yesterday can be added to that list. Instead of biking half way from Boden to Piteå, we ended up biking the whole way, which took a lot more time than we initially thought... A very long and tiring day, although until about 8 in the evening, very enjoyable.  We plan to stay in Piteå with some people we know, and finally get some rest, for a couple of days. The weather has been mostly sunny the last few days, and we've been able to sleep in the tent without getting wet - but nevertheless it's nice with a warm bed and a shower.

Jo, det gör det faktiskt. I alla fall då man är ute på vägarna och och allt pick och pack blir blött. Vi kom fram till en liten by som heter Pello igår på eftermiddagen, dyngsura ända in på bara skinnet (trots regnställ), och bestämde oss  för att unna oss själva att hyra stuga för natten. Det har regnat de två senaste dagarna, och att tälta i sådant väder är ju inte det roligaste.

Av någon anledning blir det alltid väldigt stökigt varhelst vi slår oss ner...

Dagens frukost: havre- och quinoagröt. Idag hade vi till och med kokplatta, och fick alltså vila lungorna lite från all rök.

/Sofia

ENGLISH

Rain is no fun when you're biking. The weather has been pretty unstable the past two days, and yesterday when we arrived here in Pello, a village on the border to Finland, we were completely soaked. So we treated ourselves to renting a cabin for the night. Oatmeal for breakfast this morning - cooked on a proper stove. 

Tidigare under fredagen träffade vi på ett par från Schweiz som var intresserade av cyklarna. De pratade mest tyska - som varken jag eller Sofia talar - och vi svarade på engelska. Vi förstod varandra ganska bra i alla fall. Paret fick ta kort på oss och trajkarna och sen sa vi tackohej. Innan vi åkte kom kvinnan och gav oss schweizisk choklad. Den ska vi äta imorn när mitt godisstopp tar slut. Längtar lite.

/Malin

ENGLISH

This nice couple from Switzerland gave us Swiss chocolate after having talked to us about the trikes and taking a picture of them. Can't wait to eat it.

Det var dålig stil av mig att lämna världens cliffhanger utan att följa upp den som jag sa att jag skulle. Ber om ursäkt. Så vad hände? Jag och Sofia skulle egentligen ha kommit till Pajala på lördagen. Men vi hittade inte nåt lämpligt ställe att övernatta på längs vägen och bestämde därför att skynda till en camping i Pajala innan den stängde. Vi hade en och en halv mil kvar till centrum när en bil stannade och undrade om vi ville ha kaffe (det var alltså inte bilen som undrade det, utan de som satt i). De sa att de hade kört förbi oss några gånger under dan och "Vi är några stycken." Egentligen hade vi lite bråttom, men att få komma hem till några Pajalabor och dricka kaffe när det är kväll och kallt att cykla är inte nåt man säger nej till. Bästa beslutet nånsin.

nattsol i Pajala

Hos dem fick vi kaffe och jag fick prova torkat renkött. Sen fixade han som bjudit in oss gratis(!) boende på Tannavallen i Pajala. Allt vi behövde göra var att hämta nyckeln och dimpa ner i en säng med stora duntäcken när vi kom fram. Fruktansvärt snällt.

/Malin

ENGLISH

We were on our way to a camping-site in Pajala when a car pulled over and some people from the village invited us to have some coffee at their place. So we had coffee and I got to try dried reindeer meat. One of them arranged for us to stay at a hotel in Pajala - for free. Such nice people.

En sak som norra Sverige definitivt inte saknar är utrymme. Det är rätt fantastiskt att rulla fram längs en i det närmaste tom väg och blicka ut över berg och skog, utan en människa i sikte. Vi möter då och då en husbil eller så, och ibland är det någon som vinkar glatt. Men för övrigt har vi mest sällskap av mygg, och en och annan sork.

Vi njuter av att leva lite vildmarksliv, med havregrynsgröt kokad över öppen eld till frukost, och vatten hämtat ur små bäckar längs vägen.

/Sofia

ENGLISH

When it comes to people, it's pretty empty here in the north. We're mostly accompanied by the smaller, and much more annoying, mosquitoes. But we're enjoying the wilderness, where breakfast is made on an open fire and water can be found in streams along the road.

Efter tolv timmars resande i bil var vi i måndagskväll framme i Karesuando. Vi mjukstartade och slog upp tältet på en campingplats första natten. Jag fick morgonen efter min sista ordentliga dusch på - troligen - en ganska lång tid. Karesuando gjordes ganska snabbt morgonen därpå och sen cyklade vi iväg.

En viktig läxa från gårdagen: Även i Norrbotten bränner solen. Så idag är vi i alla fall ordentligt insmorda.

/Malin

ENGLISH

We're officially on our way!

Det ska tydligen regna idag, men jag klagar inte. Istället tycker jag att det är ganska skönt att ha en anledning att stanna inne och bara ligga still. Igår cyklade jag på en trajk för första gången i år och trots att jag cyklat mycket på min vanliga cykel så märkte jag att jag inte hade några riktiga trajk-muskler. Det hade väl inte gjort så mycket om jag cyklat en liten lagom bit och tagit det lugnt, men gjorde jag det? Nej, jag cyklade sammanlagt över fyra mil och drog på järnet. Varför, Malin, varför?

Såhär dagen efter kan jag knappt sätta ena benet framför det andra och varje steg är en plåga. Okej, jag överdriver väl, men det gör faktiskt ganska ont. Nu till sensmoralen i historien: För att undvika dödsångest, ta det lite lugnt i början av träningen.

/Malin

source

ENGLISH

Today, it's suppose to rain, but I'm not complaining. Gives me a reason to stay inside the house and move around as little as possible. I went biking yesterday and since it was the first time I used a trike this year the right muscles weren't in shape. It shouldn't have been a problem, but stupidly enough, I went over 40 kilometres and tried to go as fast as possible. Why did I have to do that?

Unsurprisingly, I can barely move my legs now. Well, I can, but it hurts. Teaches you to not overdo it the first time you try.