:)

/Malin

Dagar som denna ska man egentligen bara sitta i skuggan och dricka smotis och milkshejks. Inte göra nånting, bara ta det lugnt. Men vi fortsätter att cykla på. Då och då måste man ändå ta en paus och bada litegrann. Igår blev det två gånger, fast det var bara Sofia som klarade av att doppa sig. Vattnet här uppe är svinkallt.

 

 

Och just nu sitter vi i Norsjö och tar en fikarats på hembygdsgården. Najs.

 

/Malin

 

ENGLISH

Hot days like these, all I want to do is to stay in the shade and drink smoothies and milkshakes. But as we keep on biking, we have to take some small stops to go swimming to cool down.

Ibland känns det som om vädret bara har två olika lägen; antingen är det kallt och regnigt eller sol och tryckande hetta. Igår var det senare och när vi nådde Boliden var alla våra liter vatten slut. Tänk om alla dagar kunde ha samma väder som svenska ljumma sommarkvällar. Då skulle cyklingen gå betydligt enklare. Fast jag klagar inte på solen. Hellre det än regn.

 

/Malin

Hellre svettas i shorts och t-shirt än att frysa i regnkläderna...

 

ENGLISH

I wish all days would have the same mild temperature as sunny Swedish summer nights. That would make biking much easier. Yesterday was super sunny and super hot, but I guess I prefer that to the rain.

 

Vi avslutade vår vistelse i Piteå med den lokala nationalrätten palt, på världens enda paltzeria. Jag åt vegetarisk palt med råkost (till vänster) och Malin åt friterad potatispalt med lax (som inte kom med på bilden). Jättegott!

 

/Sofia

 

ENGLISH

Before leaving Piteå, we had lunch at the only paltzeria in the world. I had vegetarian palt with veggies (and lingonberry jam of course) and Malin had fried palt with salmon. (Palt usually looks like the the ones on the left, and are made of potatoes and barley flour.)

 

Här ser ni hur vårt matförråd såg ut strax innan vi lämnade Piteå. I stort sett allt gick ner i toppväskan på ena trajken (förstår inte hur). Det ser ut som jättemycket mat och ja, det är ju faktiskt jättemycket mat. Speciellt med tanke på att vi fyller på några gånger i veckan. Och det där är faktiskt inte allt heller. Men jag kan lova att det behövs. När man cyklar hela dagarna blir man hungrig jämt.

 

Var är allt kött, all protein? Träningsmänniskor/muskelbyggare/oroliga föräldrar kan ta det lugnt. När man bygger muskler behöver man inte kilovis av protein, det har vi kollat upp hos livsmedelsverket.

 

Hur mycket protein är lagom?

För en vuxen är det cirka 50-60 gram per dag. [...]

Muskler består huvudsakligen av protein. Många som vill bygga muskler äter därför stora mängder protein. Men äter man mer protein än man behöver leder det inte till ökad uppbyggnad av muskler. Grundförutsättningen för att bygga muskler är fysisk träning. En varierad kost i mängder som täcker energibehovet ger i de flesta fall tillräckligt med protein även om man tränar hårt.

Vi får definitivt i oss tillräckligt med nötter, ägg och bönor. Och Sofia kan fortsätta vara vegetarian.

 

/Malin

 

ENGLISH

Our food supplies just before we left Piteå. It's much, but we need it all. Biking all day keeps you hungry all the time.

Här kommer svar på frågastunden vi hade innan! Om det är något mer ni vill veta kan ni fortsätta mejla och skriva kommentarer så svarar vi på samma sätt som ni frågade.

Varför har ni valt att cykla med trajkarna och inte med vanliga cyklar?

Tänk dig att sitta på nåt som kallas säte och inte sadel. Att minska luftmotståndet med hälften och kunna rejsa ner för backarna. Har man chansen att pröva en liggcykel ska man definitivt ta den. Så vi frågade nicebikes om vi fick låna trajkar för resan och det fick vi.

 

 

Hur länge har ni tränat på trikarna innan ni började er långtur?

I vår har vi cyklat på vanliga cyklar och vi började ungefär en vecka före avfärd att träna på trajkar. (Malin lite innan, då hon hade tillgång till en hemma.) De azub-trajkar som vi använder för resan blev faktiskt ihopskruvade mindre än en vecka innan vi gav oss iväg.

 

Har ni märkt någon skillnad mot att trampa klassisk tvåhjuling, ser ni någon nackdel?

Den enda nackdel vi märkt av är att det blir väldigt skumpigt och tämligen svårcyklat på grovt grus, och extra tungt med all packning förstås. De däck vi har är anpassade för asfalt, men lyckligtvis är Sverigeleden till största del asfalterad. Därtill är trajkar inte särskilt praktiska att leda, eftersom att styret sitter så lågt ned. På bra vägar finns dock ingen anledning att leda trajken.

 

Märker ni av någon skillnad i hur fort ni kör?

I nedförsbackar går det helt klart snabbare, uppför lite segare. Det senare är bara bra, för då kan man trampa hur sakta som helst utan att tippa istället för att antingen behöva stiga av och gå eller ta ut all energi på en jobbig uppförsbacke. Lite svårt är det också att jämföra trajkarna med när vi cyklar i vanliga fall, eftersom vi har packning nu till skillnad från annars.

 

Så hur känns det i bena efter några dagars cykling?

Efter 11 dagars cyklande utan vilodagar kände vi oss ganska trötta i ben och knän. Vi var ju inte direkt vana att cykla varken så långt eller med så tung packning, men det lär väl gå lättare ju mer vältränade vi blir. Nu har vi vilat i två dagar, och känner redo för resans nästa etapp.

 

Hur många mil tänker ni köra och hur lång tid planerar ni att det kommer ta?

Resans totala längd är 262 mil, från Karesuando till Göteborg. Vi tror att det ska ta ungefär två månader, mer eller mindre.

 

 

Hur långa dagsetapper kör ni?

Vi utgår ifrån att cykla omkring 5 mil per dag, för att hålla oss till planeringen (där vi även räknar med ett antal vilodagar). Ibland blir det mindre och ibland blir det dubbelt så långt som vi tänkt oss – det beror mycket på vädret, var vi befinner oss, hur det känns, och så vidare.

 

Beskriv gärna er själva eller varandra med några meningar.

Sofia om Malin: Malin är en av de mest förnuftiga personer jag känner. Hon säger vad hon tycker, dricker sitt te med jämna mellanrum, och får ibland ett fundersamt ansiktsuttryck – varpå hon helt appropå ingenting kan komma med en matlagningsidé eller annat.

 

Malin om Sofia: Sofia är en intelligent människa med höga ideal. Mycket förnöjsam, vilket märks på hennes sätt att äta efterrätt (supersmå tuggor så det räcker i en evighet). Datorer/tekniska prylar är inte hennes starka sida, men det hon saknar i tekniskt kunnande tar hon igen i konstnärlig talang.

 

Vi beskrev oss själva i bloggens begynnelse, vilket man kan läsa om i ett tidigare inlägg.

 

När kommer ni till Ramsele?

Enligt våra beräkningar bör vi vara där om 12-13 dagar, om allt går som det ska. Det ser vi fram emot!

 

ENGLISH

Q&A. For English, please use Google Translate.

Under våra (inte alltid framgångsrika) försök att hitta i Piteå märkte vi varför denna stad utsågs till årets cykelstad 2006. Vet man bara vart man ska (eller följer rätt skyltar...) så är det lätt att ta sig fram på cykel här. Piteå är en medelstor norrländsk stad, känd för sin pitepalt och sitt havsbad. Vi ska prova det förra, men tyvärr inte det senare - vädret är inte vår mest pålitliga vän.

 

 

Söder om Piteälven ligger Bergsviken, där vi fått bo ett par dagar hos Sthig och Elinor, som passade på att provcykla trajkarna runt kvarteret. Jättesnällt att vi fick stanna ett tag och vila upp oss - det behövde vi.

 

/Sofia

 

 

ENGLISH

Piteå is a city on the east coast, known for its pitepalt, a type of food that we're going to try later (although not for the first time). We noticed that it's easy to get around by bike here, thanks to all the bike roads. Of course we managed to get lost anyway, but that's our own fault... We've had some much needed days of rest here in Piteå, and the kind people we stayed with got to try the trikes.

I stort sett hela midsommarafton gick ju åt till att cykla, så firade vi den igår istället. Med sill och färskpotatis. Fast sillen var bara till mig, såklart, eftersom Sofia är vegetarian.

 

 

Glass- och körsbärsefterrätten åts till inspirationsfilmen Vi hade i alla fall tur med vädret - igen. TV och glass. Mmm jag gillar inomhus ibland.

 

/Malin

 

ENGLISH

Yesterday, we spent the evening in front of the TV and ate icecream and cherries. It's nice to be indoors sometimes.

När det gäller att planera hur långt vi ska cykla på en dag, blir det inte alltid som vi har tänkt oss. Igår, på midsommarafton alltså, startade vi från vårt övernattningsställe, invid vägen några kilometer norr om Boden, på förmiddagen och tänkte ta oss ungefär halvvägs till Piteå.

 

 

Vi tog oss längs fina cykelvägar genom Boden, där jag för övrigt aldrig hade varit förut, och höll tummarna för att uppehållsvädret skulle hålla i sig. Så blev det i stort sett också - väldigt skönt efter allt regn. Det skall dock nämnas att vi nästan bara haft sol sedan Kalix, och tältat utan bekymmer de senaste två nätterna.

 

 

Vi cyklade på, och tänkte att 'vi kanske hinner till Piteå ikväll ändå'. Så vi cyklade och cyklade... och cyklade. Väldigt fint i kvällssolen över ängar och skogar, men den gick tyvärr ned långt innan vi var framme. Det visade sig vara lite längre än vi hade tänkt oss. Men nu är vi i alla fall framme i Piteå, och har tänkt vila här i ett par dagar hos några vi känner. Skönt att kunna duscha.

 

Vi hoppas att ni hade en fin, och mindre slitsam, midsommarafton än vi!

 

/Sofia

 

ENGLISH

Things don't always go as planned, and yesterday can be added to that list. Instead of biking half way from Boden to Piteå, we ended up biking the whole way, which took a lot more time than we initially thought... A very long and tiring day, although until about 8 in the evening, very enjoyable.  We plan to stay in Piteå with some people we know, and finally get some rest, for a couple of days. The weather has been mostly sunny the last few days, and we've been able to sleep in the tent without getting wet - but nevertheless it's nice with a warm bed and a shower.

Det kommer in en hel del frågor till bloggen och till vår cyberbrevlåda. Därför tänkte vi att vi skulle ägna ett speciellt inlägg till att svara på frågor. Fråga på om resan, trajkarna, oss eller vad som helst i en kommentar till det här inlägget så ska vi försöka besvara frågorna så gott vi kan lite senare.

 

Nu har vi besvarat frågorna och de finns att läsa i frågor och svar. Om det är något mer ni vill veta kan ni fortsätta mejla och skriva kommentarer så svarar vi på samma sätt som ni frågade.

 

 

ENGLISH

Got any questions? About the trip, the trikes or us? "Ask away m'boy, ask away..." Read our answers in frågor och svar.

Det bästa med den här resan hittills är alla fina människor vi träffat. Igår hade vi lite panik över att behöva sova i tält i det kalla regnet och (Sofia) ringde till Sofias mamma och andra bekanta för att kolla om det fanns nån vi kunde sova hos i Kalix. Till slut visade det sig att en föredetta granne som Sofias mor hade haft när hon växte upp bodde i Kalix och kunde ta emot oss. I natt har både vi och trajkarna fått sova under tak.

 

 

Hur snällt är det att låta främmande människor bo i ens hem och äta ens mat bara sådär? Jättesnällt, tycker vi.

 

/Malin

 

ENGLISH

Tonight we slept at the sweetest family in Kalix. The best with this trip so far is definitely all the nice people we've met.

Jo, det gör det faktiskt. I alla fall då man är ute på vägarna och och allt pick och pack blir blött. Vi kom fram till en liten by som heter Pello igår på eftermiddagen, dyngsura ända in på bara skinnet (trots regnställ), och bestämde oss  för att unna oss själva att hyra stuga för natten. Det har regnat de två senaste dagarna, och att tälta i sådant väder är ju inte det roligaste.

 

 

Av någon anledning blir det alltid väldigt stökigt varhelst vi slår oss ner...

 

 

Dagens frukost: havre- och quinoagröt. Idag hade vi till och med kokplatta, och fick alltså vila lungorna lite från all rök.

 

/Sofia

 

ENGLISH

Rain is no fun when you're biking. The weather has been pretty unstable the past two days, and yesterday when we arrived here in Pello, a village on the border to Finland, we were completely soaked. So we treated ourselves to renting a cabin for the night. Oatmeal for breakfast this morning - cooked on a proper stove. 

 

Tidigare under fredagen träffade vi på ett par från Schweiz som var intresserade av cyklarna. De pratade mest tyska - som varken jag eller Sofia talar - och vi svarade på engelska. Vi förstod varandra ganska bra i alla fall. Paret fick ta kort på oss och trajkarna och sen sa vi tackohej. Innan vi åkte kom kvinnan och gav oss schweizisk choklad. Den ska vi äta imorn när mitt godisstopp tar slut. Längtar lite.

 

/Malin

 

ENGLISH

This nice couple from Switzerland gave us Swiss chocolate after having talked to us about the trikes and taking a picture of them. Can't wait to eat it.

Det var dålig stil av mig att lämna världens cliffhanger utan att följa upp den som jag sa att jag skulle. Ber om ursäkt. Så vad hände? Jag och Sofia skulle egentligen ha kommit till Pajala på lördagen. Men vi hittade inte nåt lämpligt ställe att övernatta på längs vägen och bestämde därför att skynda till en camping i Pajala innan den stängde. Vi hade en och en halv mil kvar till centrum när en bil stannade och undrade om vi ville ha kaffe (det var alltså inte bilen som undrade det, utan de som satt i). De sa att de hade kört förbi oss några gånger under dan och "Vi är några stycken." Egentligen hade vi lite bråttom, men att få komma hem till några Pajalabor och dricka kaffe när det är kväll och kallt att cykla är inte nåt man säger nej till. Bästa beslutet nånsin.

 

nattsol i Pajala

 

Hos dem fick vi kaffe och jag fick prova torkat renkött. Sen fixade han som bjudit in oss gratis(!) boende på Tannavallen i Pajala. Allt vi behövde göra var att hämta nyckeln och dimpa ner i en säng med stora duntäcken när vi kom fram. Fruktansvärt snällt.

 

/Malin

 

ENGLISH

We were on our way to a camping-site in Pajala when a car pulled over and some people from the village invited us to have some coffee at their place. So we had coffee and I got to try dried reindeer meat. One of them arranged for us to stay at a hotel in Pajala - for free. Such nice people.

När man hör ordet Pajala tänker nog de flesta som inte varit där själva på Mikael Niemis bok Populärmusik från Vittula. Åtminstone jag föreställer mig ungar som kutar omkring i skogar och skjuter på varandra med luftgevär och får bilder i huvudet av rödsvettiga gubbar som tävlar om vem som kan sitta kvar längst i bastun. Efter att ha läst den boken ville jag flytta till Pajala. Allvarligt alltså. Jag vet inte varför, varken supartävlingar eller machomentaliteten kändes särskilt lockande för mig som inte dricker och som är jämlikhetssträvare. Men det fanns ändå något där som kändes så tryggt och mysigt på något vis. Förstår ni vad jag menar?

 

 

I Pajala bor ungefär 2000 människor (senast någon räknade), vilket gör orten till den största vi hittills besökt på vår resa. Människor! Igår fick vi ett fantastiskt mottagande, som vi berättar mer om lite senare idag.

 

/Malin

 

ENGLISH

Owing to a book, all I can think of when I hear Pajala – which is the village in which we are at the moment – is boys shooting on each other with airguns and old sweaty men sitting in a sauna. Haha. Still, because of the same book, Sofia and I are really excited about going here and to see the village with our own eyes.

På väg österut passerade vi idag en trevlig rastplats med jättefin utsikt över Masugnsbyns naturreservat.

 

 

Finfint att kunna fika på ett så fint fikaställe! Naturreservatet ligger strax öster om själva Masugnsbyn, och där träffade vi på både öserrikare, finländare och tyskar.

 

 

/Sofia

 

ENGLISH

We found this lovely place to take a break today, when we passed Masugnsbyn.

Här sitter vi och äter glass och bloggar och kollar mejlen i Junosuando. Kassörskan i macken där vi är berättade att två tyska män hade cyklat härifrån på liggcyklar igår. Hade varit roligt att träffa dem, men vi verkar ha missat varandra.

 

 

Och just som vi satt och skrev trampade en annan cyklist förbi. Vi är inte ensamma på vägarna!

 

 

/Malin

 

ENGLISH

Apparently, two Germans passed by Junosuando (where we are right now) yesterday, also on recumbent bikes. But unfortunately we seem to have missed eachother. And as we were sitting here another cyclist went by. We're not the only ones on the road.

En sak som norra Sverige definitivt inte saknar är utrymme. Det är rätt fantastiskt att rulla fram längs en i det närmaste tom väg och blicka ut över berg och skog, utan en människa i sikte. Vi möter då och då en husbil eller så, och ibland är det någon som vinkar glatt. Men för övrigt har vi mest sällskap av mygg, och en och annan sork.

 

 

Vi njuter av att leva lite vildmarksliv, med havregrynsgröt kokad över öppen eld till frukost, och vatten hämtat ur små bäckar längs vägen.

 

/Sofia

 

ENGLISH

When it comes to people, it's pretty empty here in the north. We're mostly accompanied by the smaller, and much more annoying, mosquitoes. But we're enjoying the wilderness, where breakfast is made on an open fire and water can be found in streams along the road.

 

 

Efter tolv timmars resande i bil var vi i måndagskväll framme i Karesuando. Vi mjukstartade och slog upp tältet på en campingplats första natten. Jag fick morgonen efter min sista ordentliga dusch på - troligen - en ganska lång tid. Karesuando gjordes ganska snabbt morgonen därpå och sen cyklade vi iväg.

 

 

En viktig läxa från gårdagen: Även i Norrbotten bränner solen. Så idag är vi i alla fall ordentligt insmorda.

 

/Malin

 

ENGLISH

We're officially on our way!

Första anhalten på vår resa är Karesuando, Sveriges nordligaste tätort. Den ligger just på gränsen mellan vårt land och Finland. Svenska Karesuando har ungefär så lite som 300 invånare. Här hade vi tänkt att förse oss själva med proviant och kanske besöka Sveriges nordligaste kyrka. Mycket av det som finns här är nog bland det nordligaste vi har i vårt land.

 

Läs gärna också den här ganska poetiska beskrivningen av Karesuando.

 

/Malin

 

ENGLISH

This is a wonderfully poetic site in English with information about our trip's first stop, Karesuando. We are planning to buy some food here and we might have a quick look at Sweden's northernmost church before we start biking.

 

Ungefär såhär ser vår planering ut. Vi ska alltså följa Sverigeleden hela vägen.

 

juni

Karesuando

Pajala

Karungi

Boden

Piteå

 

juli

Norsjö

Rusksele

Lycksele

Åsele

Ramsele

Laggarberg

Sundsvall

Bollnäs

Falun

Torsång

Stora Tuna

Spraxkya

Nora

Snavlunda

Gålsjö

 

augusti

Linköping

Oppeby

Vimmerby

Kristdala

Virserum

Blädinge

Gislaved

Kungsbacka

Göteborg

 

Skulle du vilja träffa oss i sommar? Kanske för att säga hej, ta en fika eller provåka trajkarna? Mejla gärna till oss på [email protected] så kommer vi gärna förbi och hälsar på (förutsatt att du bor efter färdvägen/kan ta dig till nån av platserna ovan och att vi hinner såklart).

Vi har gått och oroat oss lite för hur vi skulle klara att få med all packning och cyklar på tåg och buss upp till Karesuando. SJ har ju ett "cykelerbjudande" där man får ta med fyra cyklar per avgång, men bara på enstaka tåg nere i södra Sverige, vilket inte hjälpt oss det minsta. Lite halvdåligt erbjudande faktiskt. Som tur är har vi ju ihopfällbara cyklar, vilket man alltid ska få ta med sig. Det har ändå varit lite nervöst, för cyklarna är inte direkt den enda packning vi har.

 

Men nu behöver vi inte oroa oss längre, för vi har så snälla föräldrar. Igår skjutsade min pappa oss till Umeå så vi skulle komma med tåget därifrån utan bekymmer. Och sen fick vi veta att vi inte behövde ta tåget heller, för Sofias föräldrar bestämde sig för att påbörja sin semesterresa en dag tidigare än beräknat och ta en (rejäl) omväg förbi Karesuando och lämna av oss där. Hur bra! Tack snälla!

 

 

Idag har vi cyklat in till Umeå och handlat lite förråd, som nu mest består av bönkonserver. Sen har vi packat cykelväskorna och vagnen och märkt att vi har plats över - alltid bra med extra plats.

 

/Malin

 

ENGLISH

We've been a bit worried that we wouldn't be able to bring all of our stuff with us, but not anymore. Our parents have been so kind and offered us lift - first to Umeå and then to Karesuando - sweet!

 

Today, we've packed the bags with all our stuff and they're still not completely filled. Always good to have some extra space.

Nu är det bara ett par dagar innan vår stora resa börjar. Det känns jättekul! Lite smått nervöst också, med tanke på alla grejer vi ska släpa med oss på tåg och buss upp till vår startpunkt Karesuando - men framför allt spännande, på ett väldigt bra sätt. Det är första gången någon av oss gör en resa av det här slaget, och kanske kan man tycka att vi är lite väl oerfarna, men man vet ju inte hur mycket man klarar förrän man provar. Imorgon är det dags för provpackning och några slutliga förberedelserna inför avfärden.

Det är ganska roligt hur människor reagerar när de ser en komma cyklandes på en trajk. De glömmer liksom bort sig. Ett fint exempel är när jag prövade en trajk för första gången förra sommaren. Jag var i min hemstad som är en ganska liten kuststad i mellersta Norrland. Pappa ville ha hem sin cykel från affären så jag och mamma gav oss ut för att hämta den. På vägen dit smälte vi in i folkmängden och ingen lade nog särskilt mycket märke till oss. Detta ändrades tvärt då jag satte mig på trajken. Plötsligt vände sig folk om stirrade på oss, vissa försökte vara lite diskreta medan andra pekade helt öppet på cykeln. Överallt följde människors blickar vår väg hem. Det var en av de märkligaste upplevelserna i mitt liv. Aldrig förr hade jag (eller snarare cykeln) fått så mycket uppmärksamhet av så många människor samtidigt.

 

 

Man vänjer sig såklart efter ett tag, men jag älskar hur spontana människor kan bli när de stöter på något nytt och främmande. ”Oj, kolla cykeln!” ”Vad i hela friden cyklar du på?!”

 

/Malin

 

 

ENGLISH

It's funny how people react when they see you riding your trike. Many – well, most people, really – just stop and stare at the rather unusual bike. The first time I ever rode a trike I was amazed that so many people would turn around to have a more proper look at the trike or openly nudge their friend and point at it. I thought people in general would try to be more discreet than that.

 

Although I'm beginning to get more used to it, I still love how spontaneous some people will become when confronted with the extraordinary bike. “Wow, look at that bike!” “What kind of bike is that?!”

Vi är så oerhört glada över alla uppmuntran som vi har fått under de senaste veckorna på den här bloggen. Efter att ha planerat i flera månader känns det bra att få all denna positiva feedback på det vi ska göra. Speciellt tack till Robin och Evelina som länkat till den här bloggen. Ni ska veta att det betyder mycket för oss!

 

 

Personligen är jag också glad över att en av mina planer för en gångs skull sätts i verket. Det är inte ofta det händer med alla storslagna planer och drömmar jag har. Men, å andra sidan, skulle inte det vara lite trist om allt man drömde om gick i uppfyllelse?

 

Från mig och Sofia: Tack så mycket för era fina kommentarer!

 

/Malin

 

ENGLISH

Thanks for all the encouraging comments we've been getting from you readers these last few weeks! It means the world to us.

…är något jag gör så ofta som möjligt. Inte för att det på alla underlag är bekvämare än att ha på sig skor, men det känns på något vis bra att känna marken man går på. Jag funderade lite över det där, och kom fram till att det är lite på samma sätt med att cykla, jämfört med snabbare, motordrivna färdsätt. Visst tar det betydligt längre tid att cykla än att åka bil, tåg eller flyg, men det är ju just det som är en del av tjusningen – att hinna se något. Istället för att vara avskärmad, med glas och metall mellan sig själv och det förbisusande landskapet, är man närvarande – upplever vägens faktiska längd, andas luften, hör myggen surra runt öronen, och så vidare. Inte bara fördelar, med andra ord, men ändå. Det blir en riktig resa, inte bara en transportsträcka.

/Sofia

 

ENGLISH
I love walking barefoot. It’s not always that comfortable, but it somehow feels good to actually feel the ground you’re walking on. It’s the same thing with biking, compared to faster, motorized vehicles. Instead of being cut off from the landscape rushing by outside the window, you actually experience what’s along the road, be it the smell of pine in the air, or the sting of a mosquito behind your ear. This way, traveling from one place to another becomes more than just transportation.

Nu är det inte mycket kvar att fixa och planera innan resan. Från att ha planerat resan i stora drag, till att bestämt vilket schampo som ska tas med är det bara de små sakerna kvar att ordna. Som att hälla upp saker i reseförpackningar för att få med allt på tåget till Karesuando. Och det gör jag så gärna, gillar att ordna med de små detaljerna.

 

 

Inte länge kvar nu!

 

/Malin

 

ENGLISH

Just the little details left to arrange, like filling up small bottles with soap and stuff. Not long 'till we're leaving now!

Det ska tydligen regna idag, men jag klagar inte. Istället tycker jag att det är ganska skönt att ha en anledning att stanna inne och bara ligga still. Igår cyklade jag på en trajk för första gången i år och trots att jag cyklat mycket på min vanliga cykel så märkte jag att jag inte hade några riktiga trajk-muskler. Det hade väl inte gjort så mycket om jag cyklat en liten lagom bit och tagit det lugnt, men gjorde jag det? Nej, jag cyklade sammanlagt över fyra mil och drog på järnet. Varför, Malin, varför?

 

Såhär dagen efter kan jag knappt sätta ena benet framför det andra och varje steg är en plåga. Okej, jag överdriver väl, men det gör faktiskt ganska ont. Nu till sensmoralen i historien: För att undvika dödsångest, ta det lite lugnt i början av träningen.

 

/Malin

 

source

ENGLISH

Today, it's suppose to rain, but I'm not complaining. Gives me a reason to stay inside the house and move around as little as possible. I went biking yesterday and since it was the first time I used a trike this year the right muscles weren't in shape. It shouldn't have been a problem, but stupidly enough, I went over 40 kilometres and tried to go as fast as possible. Why did I have to do that?

 

Unsurprisingly, I can barely move my legs now. Well, I can, but it hurts. Teaches you to not overdo it the first time you try.